summer
92 days in a row!
Wake up call
Jag har alltid väldigt lätt för att bli inspirerad av saker och ting. Något jag hör, något jag ser på TV eller bara någon idé jag får för mig. Detta har hänt igen. Jag har fått ett wake up call. Vet inte om dess betydelse kommer vara lika stark imorgon, men denna gång tror jag faktiskt det. När detta inträffar vill jag förändra allt. Hela livets matta ska ut och dammas av, sedan ska den dammsugas för säkerhets skull för att till sist tvättas ren och lukta gott. Först då har jag börjat mitt nya liv. Det känns som att jag har fastnat lite i livets rulltrappa. Försöker ta steget av men mitt skosnöre har liksom fastnat där trappan åker under marken igen. Jag får den där paniken att jag måste ta mig någonstans i livet. Rädd för att bli fast här. Det hjälper inte att se folk i sin omgivning och i samma årskull flyta iväg på de små barkbåtar de täljt ihop. Det fungerar både som en ångestboost och en fackla i röven. Varför ska jag ta jobb i en liten klaustrofobisk klädaffär när man kan dra till New York och plugga? Vill hoppa även om jag inte är säker på att bassängen nedan är fylld med vatten. Det är ju meningen att denna tid i livet jag befinner mig i nu ska vara den bästa. Ibland måste man våga chansa. Nej, inte ibland- utan Alltid. Jag har fått höra att jag inte får vara en nejsägare i livet. Det är nog sant. Det värsta som kan hända är att tiden går och att jag missar den där bussen som är till för bara mig och ingen annan.
Det känns som att jag mest skriver sådana här små texter nu för tiden. För det är saker som dessa som tar fokus i mitt liv just nu, precis som hos många andra som snart ska lämna boet, och det är ju trots allt mitt liv jag skriver om som ni får vara med och följa.
Strandhäng
Hoppade upp på mammas cykel och kämpade mig genom hettan till Anna. Vi cyklade vidare till havet där vi har stekt våra kroppar. Nu är jag röd. Jag gillar det! Även om jag har mina små varierande uppfattningar om stenungsund så måste jag säga att jag älskar att havet är 2 meter från allting. PLUS att Mcdonalds säljer sina Mcflurry för 10 kr. Har ni tagit årets första dopp än? Det hoppas jag i alla fall.
sökare
Jag är nog en av dem man kan kalla sökare. Man vet inte vad det är man söker förrän man har hittat det. När man funnit den där speciella känslan som inte fanns förut. Man vet att man har kommit rätt när det sticker till och känslan tar över. Inom konsten kan känslan vara gömd, djupt nedgrävd i ett dolt budskap eller verk. Ibland finns bara små ledtrådar. Jag går alltid efter olika känslor, oavsett om det gäller musik, människor eller situationer. För ens känslor kan man aldrig ångra att man fick eller ta tillbaka. Dem är vad de är och är en del av en själv. En del man får lära sig att älska. Jag menar inte att jag dömmer andra efter vad jag får för känsla utan det rör mest mig själv inombords. Såhär ser en tvättäkta sökare ut. En som inte vet allt han vet och vet allt han inte vet. En som kanske alltid kommer att söka efter det han kanske aldrig kommer att finna. Men det betyder ju inte att man ska sluta söka för det. För då får man aldrig reda på om man skulle funnit det eller inte...
sunday
Vaknade av ett panikryck när min telefon ringde. Det var Anna som berättade att jag försovit mig och att jag vid det här laget borde ha kommit hem till henne. Vi åkte in till stan för att kolla in all rea och käka sushi. Mysigt. Kanske visar lite senare alla mina nya fynd. Jag älskar konsumtion. Det gör mig lycklig, både kort och långsiktigt och för all framtid.
Glad midsommar!
Ja, ännu en gång har det blivit dags för denna midsommarafton. Ikväll ska jag till en kompis som har minifestival. Haha. 50 pers tältar i hennes trädgård, kommer bli galet. Fast jag ska åka iväg till hästen nu. Ta det lugnt ikväll. Jag ser er som mina barn så jag blir lite orlog när ni är ute och far. Ta på er varma kläder också. Hej svejs! och glad midsommar!
Femte dagen apelgrå. Den längsta dagen i mitt liv
Alltså shit. Hur börjar jag ens att beskriva den dagen. Nej, det går inte ens. Bilderna får tala för sig själv. Frukost i Hyde Park, sedan drog vi ut på stan för att sedan hitta ett mysigt ställe på Brick Lane där vi hinkade drinkar och unnade oss. Sedan taxi till någon klubb där vi dansade loss. Tyvärr kunde man inte köpa något i baren om man inte var kvinna, blond, lång och hade bröst som ramlade ur tröjan, som hon i oranget linne som låg på baren och hånglade med bartenderna. Vi träffade i alla fall "the murder act" ute som frågade om vi ville med hem och lyssna på skivor och efterfesta. Såklart tackade vi inte nej, utan hoppade på en buss och åkte till världens hörn. Där festade vi till det och kl 05 sprang vi ut för att köpa mer. Vi sov kanske 20 minuter den natten. Eftersom vi skulle åka natten till nästa morgon hade vi inte boktat någon mer natt på Hostlet, därför fick vi helt enkelt åka direkt därifrån och checka ut. Sedan dog vi i Hyde Park.
Solisar
Nattbadet
Anna, min ponnyhäst, kom och hämtade mig vid 00-tiden. Det var dags för ett nattbad. De ångrade vi när vi kom fram. Förstår ni hur kallt det var? Vi var två kärringar som fick kämpa oss i. Dessutom trodde jag att hon, bruden i the ring, låg där nere på bottnen och väntade på oss. Hatar henne! Men nu är det gjort i alla fall. Min badoskuld för detta året är tagen. Jag njöt inte.
art is what you can get away with
Borde inte ni sova vid det här laget? Det borde i alla fall jag. Jag har i flera dagar gått till sängs tillsammans med fågelkvitter, dagg och morgonsol. Nu ligger jag min säng och filosoferar, som jag alltid gör under nattens timmar. Stackars min eventuella livspartner. Men jag har kommit på att många människor är precis som vampyrer, där själva jakten är det som lockar. Spänningen, förväntan och ovetandet är det som står i fokus. Offret behöver ibland inte ens vara anledningen till det man vill åstadkomma, utan endast en pjäs som vampyren på måfå råkat välta. Även vid de tillfällen då det existerar en anledningen, någon tyngre drivkraft som avgör, så är jakten fortfarande huvudrätten. Ibland behöver inte ens bettet tas, och blodets smak spelar ingen roll. För leken är redan slut sekunden man stannat. Det roliga är över. Är det upp till var och en då att själv bestämma hur fort man ska springa för att hålla leken vid liv. Är det värt det? Ligger det i mina händer? Ibland tror jag det är bäst att inte ens kasta tärningen från första början. Fast det beror på, för om man gett sig in i leken, får man leken tåla. Det var något av de första man fick lära sig här i livet, när man stod där på skolgården med sina blödande skrubbsår.
Genar på skogstigen
eftersom kameran blev stulen kommer det bli mobilbilder ett tag.
Där jag bor går det inga bussar på helgen, förutom nattbussar hem från stan. Då får man helt enkelt hoppa upp på cykeln och anstränga sig för att komma någonstans. Detta har jag gjort, och kommer fortsätta med i en HEL vecka. Men jag gillar det. Jag genar genom en liten skogsstig. Min osexiga mobilkamera kan tyvärr inte ge den rättvisa, men nu på sommaren när grönskan frodas är det faktiskt jättefint. Dessutom passar jag på att sjunga allt vad jag kan eftersom endast träden hör mig.
Four
Dagen började som alla dagar, frukost i Hyde Park. Sedan gjorde vi stan, drog till Tate Modern för att sedan sätta oss i Hyde Park och festa till det. Jag ringde Dany som fick ta med oss ut i natten. Galet blev ordet. Suktar fortfarande efter de feta tillbringarna med någon färgglad drink som Josefin och Agnes gick runt och sög på.
Min barndomskärlek
Denna ska spelas högt!
3
Vi klarade inte av Hostelfrukosten (plus att vi ville sova längre) så mornarna började med att vi drog till Tesco för att köpa med oss lite frukost som vi åt i Hyde Park. Vårt Hostel låg alldeles bredvid. Jag älskar deras matbutiker. Massa bakelser och chokladdryck och chips till frukost. Inte så nyttigt med andra ord. Men äsch, det kompenserar vi för nu. De äckliga duvorna kunde man i alla fall inte komma undan. Speciellt äckliga var de som såg ut som att de hade vax i fjädrarna. Skabbiga med stirrande gula ögon hade de också. Trodde de skulle picka sönder min skalle så att hjärnvätskan skulle rinna ut.
Varje dag(!) innan vi drog ut blev de förkrök i Hyde Park. Saknar det nu. KOKO var ett assnyggt ställe. Det såg ut som en gammal opera som de gjort om till nattklubb. Billigt var det också. Tack du som lånade ut ditt studentkort så att jag kom in mycket billigare!
Btw, ingen kan läsa legitimation eller passuppgifter. Sifferordningen på personnummret står i en annan ordning där. Att man är född 91 och inte 1991 är alldes för förvirrande för att de ska kunna räkna ut det själva. Därför fick de kalla på förstärkning för att kunna lösa problemet och komma på hur gammal man var, speciellt i matbutikerna.
hej så länge
Det ösregnar ute. Dte blåser. Det går inga bussar här idag. Ingen kan skjutsa mig. Jag ska helt enkelt hoppa upp på mammas cykel och låta mina benmuskler kämpa. Ikväll står det KUL på schemat med stora bokstäver. Slösade bort hela dagen med att ligga i soffan och äta äggmacka medan jag glodde på bröllopet, men det var trevligt. Nu blir det panik som vanligt.
LDN 2
Hostel, Camden Town, Casa Blue, Skabbigt Hostelkök, Tunnelbana, Soho, Nattbuss.
Ullared
Alldeles strax beger jag mig mot Ullared. Längtar! Ska gå banans i det lilla samhället där. hej hopp!
London dag 1
Älskar fishboles! Den guldfiskskålen vi dricker drink ur. Kan det bli bättre? Vi hängde rätt mycket på Casa Blue som ligger på Brick Lane. För dom som undrar kostar ungefär en öl 3 pund och 7 pund för en drink på uteställen. Typ som i Sverige alltså. Den hysteri om att det är så fruktansvärt dyrt i London märkte jag inte av faktiskt. Det enda som kan vara lite dyrt är maten ute, men det beror ju på vart man äter också såklart.
ISSEY MIYAKE
Jag hittade tyvärr inte så mycket grejer i London. Kanske lika bra eftersom jag behöver lägga mina pengar på annat, men jag var i alla fall tvungen att köpa denna Issey miyake- klocka som jag hittade.
On our way to London
Kryckan tog ungefär 1500 bilder, så kommer slänga upp massa, haha. Dessa har jag sparat från facebook så klavitén blir ju änna lite sämre va. Planet gick runt 23:00 svenk tid och efter en bussresa på 2 timmar var vi framme vid Hostlet runt 02. Fick lakan i receptionen och fick sedan leta oss fram till rummet där 16 st själar redan låg och sipprade ut sin nattandedräkt. Vi fick bädda i mörker med mobildisplayen som enda ljus. Hostlet var det skabbigaste jag varit med om. Men vi fick i alla fall vila våra kroppar i barnhemssängarna med ett pipande larm som följe oss genom natten. Men det är väldigt bra att bo på Hostel om man vill komma undan väldigt billigt, vi betalade runt 60 pund för en vecka (1 pund= 12 kr), och det var det värt.
Hemma igen!
träffade sköna svenska giirrls.
Alltså shit. Kan inte fatta att jag överlevt denna resa. Men det är i alla fall faktiskt skönt att vara hemma. Vår semesterlivsstil räcker gott och väl för mig i en vecka. Vågar inte ens titta hur mycket som är kvar på mitt konto. Vågar inte, vill inte dö av hjärtattack. Min kamera blev stulen (som vanligt) så jag väntar snällt på att kryckan ska skicka alla sina bilder till mig. Vi bodde i ett as skabbigt Hostel med ett handfat som ramlade ur väggen, mögel överallt, barnhemssängar, groteskt kök med fett på alla väggar, men det var skitbilligt så äsch. Är sjukt trött, vi har dygnat i två dygn och spenderat en natt på flygplatsgolvet. Natten innan den spenderades hos en brittisk rocksttaaaar och i hyde park. Är man ung så är man.
HEJ DÅ! SYNS PÅ TISDAG!
Nu drar jag till London! Kommer inte att bli någon uppdatering här (om inte den henliga gästbloggaren värper något litet ägg...) Ha sjukt kul för det ska i alla fall jag. Ciaaaooo.
i planet förra gången!
GAGAs nya Alejandro
London imorgon!
Imorgonkväll flyr jag landet och drar till London. Så packar för fullt nu. Får ju bara ta med 10kg så allt måste väljas med omsorg. London kommer bli crazy. Galet. Sjukt. Underbart. Har fått massa tips från snygga Elin.
Jag vet inte om jag kommer ha internet där, så bloggen kanske kommer att vila en vecka. Ni måste lära er att överleva utan mig helt enkelt. Det kanske kommer en dag i framtiden då vi skiljs åt. Men det dröjer! För att ni inte ska sakna mig allt för mycket skapade jag en SPOTIFYLISTA åt er. Den är så bra att det känns som om jag skryter när jag säger att jag har gjort den själv. HÄÄÄÄÄR.
Annars är det som vanligt, sommar. Man hänger i en park och käkar melon.
can't sleep....
Vore kul om jag kunde sluta se ut som 12 år någon gång. När kommer mitt vuxenface?
Jag älskar vitt. Min dröm är att ha en stor vit lägenhet med högt i tak. Vita mötbler. Vita blockljus och höga fönster. Och ett dj bås såklart. Därför sover jag oftast i vita lakan. Vitt är tidlöst. Diskret. Avslöjar allt. Vit är den enda färgen som inte är en färg. Den passar allt och alla.
Back to reality. Mina syskon pratar ibland om "eftergymnasiet fettma". Tydligen så är det väldigt många som kommer att lägga på sig massa kilon efter skolan. Tänk om jag kommer att bli en av dem. Det börjar inte bra i alla fall. Har ätit två påsar chips, kladdkaka, glass, en halv påse salta jordnötter, druckit vin, kex med ost och lite annat smått och gått under loppet av två dagar.
Ja men ni vet att man kan ju se på folk om de passar att heta Anna eller Johan. Kan man se vad folk passar att jobba som? För jag behöver ett jobb, men vet inte vad. Så vad ser jag ut som för slags arbetare? Bagare? Flaggör? Mattpiskare? Mjölkförpackningstillverkare? Djuren-på-djurparken-matare? eller whaaat?
SEBAGO
Sebago skor kommer att pryda mína fötter. Finns på nielsens skor bland annat.
En annan sak jag tänkte på var att ni som köper era stiliga finskjortor nu till alla avslutningar, strunta i den dyra kritvita skjortan som ni kanske aldrig mer kommer att använda, och köp hellre en pärlvit som man kan använda till vardags också. Fint nu på sommaren. Weekday har massa fina. Om ni vill vara ekonomiska och fyndiga så att säga.
Finaste låten
Jag älskade Paramore när jag var 14. Har en liten pärm fullproppad med intervjuer och posters. Tycker fortfarande att de är bra. Tyckte hennes, Hayleys, hårfärg var det snyggaste jag sett. Köpte hem blekmedel och färger, men ångrade mig i sista sekund. Tur det. Blekte bara lite istället! Men det var ju på den tiden man var ascool och ville bli känd på myspace. Förövrigt så tycker jag Hayley är typ vackrast av alla!
(detta är min nya brolåt A..)
FÖR ATT JAG HAR TAGIT STUDENTEN 2010.
Champagnefrukost hos ana banana tidigt på morran. Om det var någon gång jag skulle få skrumplever var det då.
Ett av borden.
the boooyyyzzz.
Efter utspringet och alla tårar och kramar var det dags för flaket!!!!!!
Clara och Angelica!
SKÅL!
Några från klassen
Sen blev det studentfest på Stenungsbaden 5 meter från havet. Ingen druknade.
Kryckaaaaaaan.
ÅHHHHHHH! Helt sjukt. Efter 13 år av studier och barndom har man gått och tagit studenten. Kan ni fatta det? Hur gick allt så snabbt? Jag har sett mina fyra äldre syskon ta studenten och varje gång har jag längtat till att få stå där en dag. Nu har det hänt. Vad gör man nu liksom? Det är nu mitt liv börjar. Jag kan inte längre säga "skolan står ivägen för min utbildning". Nu ska jag skriva min egna historia. Nu ska jag leva! Jag är faktiskt lite stolt över mig själv. Jag har tagit mig förbi skolårens hinder och problem och behöver inte ångra någonting. Nu ska jag som sagt kasta mig ut i arbetslöshetens Sverige och jag ska göra de saker jag alltid har velat. Satsar hellre på mina drömmar som eventuellt möts av ett magplask (då vet jag i alla fall att jag försökte), än att välja en säker väg och resten av mitt liv tänka, "varför gjorde jag aldrig det som jag verkligen ville". Nu har världen och det verkliga livet flyttat in på gården och jag ska göra mitt bästa för att bli kompis med den. Önska mig lycka till!
Free at last, free at last!
DÖÖÖR! Tar studenten imorgon. Kommer aldrig mer att träffa vissa av dessa själar man har bundit så många små snören med. Sorgligt. Fast man kommer ju hålla kontakten med de man vill fortsätta träffa. Jag har i alla fall brutalt mycket att fixa och saker som ska göras inför morgondagen så jag hinner inte bli sentimental nu igen. Får gömma undan det och plocka fram och titta på det när allt har lagt sig. Pumpar känsloframkallande musik på alldeles för hög decibel. Men nu ska det firas. Festen börjar NU!
Vem jag är?
Vissa av er har undrat vem jag egentligen är? Speciellt ni nya lekkamrater som vill kasta er in i min värld. En sjukt bra fråga som jag också gärna skulle vilja veta svaret på. Men lite primär fakta kan man väl dela med sig av. Jag är i alla fall Tobias, 19 år från en liten håla nära Göteborg. Tar studenten om (håll i er) 2 DAGAR! Jag är en samisk pojke som är knäsvag för rå fisk, dj:s, synthar, nattklubbar och konsumtion. Svårare än så behöver livet inte vara. Det är upp till oss om vi vill knyta all de där knutarna och lägga fällben för varandra.
en tid i webbkameran.
Kom på att det finns ett par gamla intervjuer jag gjorde för tv4 för ett par år sedan, men hittar dem inte. (Tack och lov för det). Där hade ni i alla fall kunna få komma under skinnet på mig. Gjorde bort mig. Fast egentligen gjorde jag nog inte det, men jag vill skära mig när jag tittar på dem. Intervjuaren hade fel bakgrundsfakta vilket gjorde att jag inte fattade vad han snackade om som i sin tur fick mig att känna mig som en bigbrotherdeltagare. Tänk er lilla mig ensam i Stockholm och ska hitta själv i den stora staden. Slänger i panik i mig föda på Mcdonalds. 27 grader varmt. Svettig panna. Klibbig rygg. Tar fel buss. Går vilse. Vill dö. Ringer och ber om vägbeskrivning. Frågar folk på gatan, ingen vet. Har ingen aning om vart jag är, på söder-i norr... nordväst? Går längs havet släpandes på en resväska 4 minuter innan jag ska vara där och ser livet lösas upp likt en tand i ett cocacola glas. En bil kör förbi. Bilen tvärstannar. Backar. En tjej stoppar ut huvudet och skriker, "Tobias hoppa in i bilen". Utan att ens fundera på vem denna främmande människa är som tydligen känner till mig, hoppar jag in i bilen påväg mot nya äventyr. Det är så livet ska vara. Hoppa in i okända bilar eller gå vilse. Du vet aldrig vart du är eller kommer att hamna i alla fall.
en tid i webbkameran.
Kom på att det finns ett par gamla intervjuer jag gjorde för tv4 för ett par år sedan, men hittar dem inte. (Tack och lov för det). Där hade ni i alla fall kunna få komma under skinnet på mig. Gjorde bort mig. Fast egentligen gjorde jag nog inte det, men jag vill skära mig när jag tittar på dem. Intervjuaren hade fel bakgrundsfakta vilket gjorde att jag inte fattade vad han snackade om som i sin tur fick mig att känna mig som en bigbrotherdeltagare. Tänk er lilla mig ensam i Stockholm och ska hitta själv i den stora staden. Slänger i panik i mig föda på Mcdonalds. 27 grader varmt. Svettig panna. Klibbig rygg. Tar fel buss. Går vilse. Vill dö. Ringer och ber om vägbeskrivning. Frågar folk på gatan, ingen vet. Har ingen aning om vart jag är, på söder-i norr... nordväst? Går längs havet släpandes på en resväska 4 minuter innan jag ska vara där och ser livet lösas upp likt en tand i ett cocacola glas. En bil kör förbi. Bilen tvärstannar. Backar. En tjej stoppar ut huvudet och skriker, "Tobias hoppa in i bilen". Utan att ens fundera på vem denna främmande människa är som tydligen känner till mig, hoppar jag in i bilen påväg mot nya äventyr. Det är så livet ska vara. Hoppa in i okända bilar eller gå vilse. Du vet aldrig vart du är eller kommer att hamna i alla fall.
Poolparty
Klassens dag idag. Kommer sakna de dagarna. Vi drog ut till Helenas herrgårdsliknande hus på orust och körde fetaste poolpartyt med grillning. Estetklass som vi är hade vi med oss ukulele och sjöng pokerface 4 stämmigt.
Fick mina arbetstider idag med. KUL. Jag ska bara jobba 4 veckor. Någon med sommarlov som vill pynta sommaren med galna grejer med mig? Vill dra och hänga lite i Stockholm också!
