tobias was here

Igår började jag att gå bredvid på mitt arbete. Så vad ni ser på bild är nu ett hårt arbetande vårdbiträde. Yes. Men jag är ledig fram till 20 juli, förutom två dagar då jag kommer att gå bredvid igen. Pengar behövs. 30 grader ute. Jag ska till stranden. NU. På hemvägen tänkte jag köpa mig en ny kamera. Struntar i att sätta mig in i vilken som man bord eköpa och vilken som är bäst så jag bara köper en. Vet redan vilken. hejhej.

Ibland är det bara som om någon drar ut kontakten ur huvudet på mig. Då kan det bli såhär...

Jag äter kött av något slag. Helt plötsligt, "men shit, vad håller jag på med? jag är ju vegetarian. Hade jag glömt det?" Sedan kommer jag på. "oj, just det..jag är ju inte veggie längre..."

Jag sitter på en buss, spårvagn eller tåg. Helt plötsligt: "Va? vart ska jag nu igen?"

Jag går på en spårvagn. Helt plötsligt, "Shit, vart är  jag på väg? Vilken spårvagn sitter jag i?"

Jag går iväg för att göra något. Helt plötsligt, "men vad var det jag skulle göra/hämta nu igen?"

Jag tittar på klockan. Den visar tjugotvå och 26. Helt plötsligt, "Vänta lite nu, är den 26 över 10 eller 11?

Nej, jag är inte korkad, bara lite speciell :)

Hoppade upp på mammas cykel och kämpade mig genom hettan till Anna. Vi cyklade vidare till havet där vi har stekt våra kroppar. Nu är jag röd. Jag gillar det! Även om jag har mina små varierande uppfattningar om stenungsund så måste jag säga att jag älskar att havet är 2 meter från allting. PLUS att Mcdonalds säljer sina  Mcflurry för 10 kr. Har ni tagit årets första dopp än? Det hoppas jag i alla fall.

Jag är nog en av dem man kan kalla sökare. Man vet inte vad det är man söker förrän man har hittat det. När man funnit den där speciella känslan som inte fanns förut. Man vet att man har kommit rätt när det sticker till och känslan tar över. Inom konsten kan känslan vara gömd, djupt nedgrävd i ett dolt budskap eller verk. Ibland finns bara små ledtrådar. Jag går alltid efter olika känslor, oavsett om det gäller musik, människor eller situationer. För ens känslor kan man aldrig ångra att man fick eller ta tillbaka. Dem är vad de är och är en del av en själv. En del man får lära sig att älska. Jag menar inte att jag dömmer andra efter vad jag får för känsla utan det rör mest mig själv inombords. Såhär ser en tvättäkta sökare ut. En som inte vet allt han vet och vet allt han inte vet. En som kanske alltid kommer att söka efter det han kanske aldrig kommer att finna. Men det betyder ju inte att man ska sluta söka för det. För då får man aldrig reda på om man skulle funnit det eller inte...

Ja, ännu en gång har det blivit dags för denna midsommarafton. Ikväll ska jag till en kompis som har minifestival. Haha. 50 pers tältar i hennes trädgård, kommer bli galet. Fast jag ska åka iväg till hästen nu. Ta det lugnt ikväll. Jag ser er som mina barn så jag blir lite orlog när ni är ute och far. Ta på er varma kläder också. Hej svejs! och glad midsommar!

Alltså shit. Hur börjar jag ens att beskriva den dagen. Nej, det går inte ens. Bilderna får tala för sig själv. Frukost i Hyde Park, sedan drog vi ut på stan för att sedan hitta ett mysigt ställe på Brick Lane där vi hinkade drinkar och unnade oss. Sedan taxi till någon klubb där vi dansade loss. Tyvärr kunde man inte köpa något i baren om man inte var kvinna, blond, lång och hade bröst som ramlade ur tröjan, som hon i oranget linne som låg på baren och hånglade med bartenderna. Vi träffade i alla fall "the murder act" ute som frågade om vi ville med hem och lyssna på skivor och efterfesta. Såklart tackade vi inte nej, utan hoppade på en buss och åkte till världens hörn. Där festade vi till det och kl 05 sprang vi ut för att köpa mer. Vi sov kanske 20 minuter den natten. Eftersom vi skulle åka natten till nästa morgon hade vi inte boktat någon mer natt på Hostlet, därför fick vi helt enkelt åka direkt därifrån och checka ut. Sedan dog vi i Hyde Park.

Anna, min ponnyhäst, kom och hämtade mig vid 00-tiden. Det var dags för ett nattbad. De ångrade vi när vi kom fram. Förstår ni hur kallt det var? Vi var två kärringar som fick kämpa oss i. Dessutom trodde jag att hon, bruden i the ring, låg där nere på bottnen och väntade på oss. Hatar henne! Men nu är det gjort i alla fall. Min badoskuld för detta året är tagen. Jag njöt inte.

Borde inte ni sova vid det här laget? Det borde i alla fall jag. Jag har i flera dagar gått till sängs tillsammans med fågelkvitter, dagg och morgonsol. Nu ligger jag min säng och filosoferar, som jag alltid gör under nattens timmar. Stackars min eventuella livspartner. Men jag har kommit på att många människor är precis som vampyrer, där själva jakten är det som lockar. Spänningen, förväntan och ovetandet är det som står i fokus. Offret behöver ibland inte ens vara anledningen till det man vill åstadkomma, utan endast en pjäs som vampyren på måfå råkat välta. Även vid de tillfällen då det existerar en anledningen, någon tyngre drivkraft som avgör, så är jakten fortfarande huvudrätten. Ibland behöver inte ens bettet tas, och blodets smak spelar ingen roll. För leken är redan slut sekunden man stannat. Det roliga är över. Är det upp till var och en då att själv bestämma hur fort man ska springa för att hålla leken vid liv. Är det värt det? Ligger det i mina händer? Ibland tror jag det är bäst att inte ens kasta tärningen från första början. Fast det beror på, för om man gett sig in i leken, får man leken tåla. Det var något av de första man fick lära sig här i livet, när man stod där på skolgården med sina blödande skrubbsår.

eftersom kameran blev stulen kommer det bli mobilbilder ett tag.

Där jag bor går det inga bussar på helgen, förutom nattbussar hem från stan. Då får man helt enkelt hoppa upp på cykeln och anstränga sig för att komma någonstans. Detta har jag gjort, och kommer fortsätta med i en HEL vecka. Men jag gillar det. Jag genar genom en liten skogsstig. Min osexiga mobilkamera kan tyvärr inte ge den rättvisa, men nu på sommaren när grönskan frodas är det faktiskt jättefint. Dessutom passar jag på att sjunga allt vad jag kan eftersom endast träden hör mig.

Dagen började som alla dagar, frukost i Hyde Park. Sedan gjorde vi stan, drog till Tate Modern för att sedan sätta oss i Hyde Park och festa till det. Jag ringde Dany som fick ta med oss ut i natten. Galet blev ordet. Suktar fortfarande efter de feta tillbringarna med någon färgglad drink som Josefin och Agnes gick runt och sög på.

Vi klarade inte av Hostelfrukosten (plus att vi ville sova längre) så mornarna började med att vi drog till Tesco för att köpa med oss lite frukost som vi åt i Hyde Park. Vårt Hostel låg alldeles bredvid. Jag älskar deras matbutiker. Massa bakelser och chokladdryck och chips till frukost. Inte så nyttigt med andra ord. Men äsch, det kompenserar vi för nu. De äckliga duvorna kunde man i alla fall inte komma undan. Speciellt äckliga var de som såg ut som att de hade vax i fjädrarna. Skabbiga med stirrande gula ögon hade de också. Trodde de skulle picka sönder min skalle så att hjärnvätskan skulle rinna ut.

Varje dag(!) innan vi drog ut blev de förkrök i Hyde Park. Saknar det nu. KOKO var ett assnyggt ställe. Det såg ut som en gammal opera som de gjort om till nattklubb. Billigt var det också. Tack du som lånade ut ditt studentkort så att jag kom in mycket billigare!

Btw, ingen kan läsa legitimation eller passuppgifter. Sifferordningen på personnummret står i en annan ordning där. Att man är född 91 och inte 1991 är alldes för förvirrande för att de ska kunna räkna ut det själva. Därför fick de kalla på förstärkning för att kunna lösa problemet och komma på hur gammal man var, speciellt i matbutikerna.

Det ösregnar ute. Dte blåser. Det går inga bussar här idag. Ingen kan skjutsa mig. Jag ska helt enkelt hoppa upp på mammas cykel och låta mina benmuskler kämpa. Ikväll står det KUL på schemat med stora bokstäver. Slösade bort hela dagen med att ligga i soffan och äta äggmacka medan jag glodde på bröllopet, men det var trevligt. Nu blir det panik som vanligt.

Alldeles strax beger jag mig mot Ullared. Längtar! Ska gå banans i det lilla samhället där. hej hopp!

Älskar fishboles! Den guldfiskskålen vi dricker drink ur. Kan det bli bättre? Vi hängde rätt mycket på Casa Blue som ligger på Brick Lane. För dom som undrar kostar ungefär en öl 3 pund och 7 pund för en drink på uteställen. Typ som i Sverige alltså. Den hysteri om att det är så fruktansvärt dyrt i London märkte jag inte av faktiskt. Det enda som kan vara lite dyrt är maten ute, men det beror ju på vart man äter också såklart.

Kryckan tog ungefär 1500 bilder, så kommer slänga upp massa, haha. Dessa har jag sparat från facebook så klavitén blir ju änna lite sämre va. Planet gick runt 23:00 svenk tid och efter en bussresa på 2 timmar var vi framme vid Hostlet runt 02. Fick lakan i receptionen och fick sedan leta oss fram till rummet där 16 st själar redan låg och sipprade ut sin nattandedräkt. Vi fick bädda i mörker med mobildisplayen som enda ljus. Hostlet var det skabbigaste jag varit med om. Men vi fick i alla fall vila våra kroppar i barnhemssängarna med ett pipande larm som följe oss genom natten. Men det är väldigt bra att bo på Hostel om man vill komma undan väldigt billigt, vi betalade runt 60 pund för en vecka (1 pund= 12 kr), och det var det värt.

träffade sköna svenska giirrls.

Alltså shit. Kan inte fatta att jag överlevt denna resa. Men det är i alla fall faktiskt skönt att vara hemma. Vår semesterlivsstil räcker gott och väl för mig i en vecka. Vågar inte ens titta hur mycket som är kvar på mitt konto. Vågar inte, vill inte dö av hjärtattack. Min kamera blev stulen (som vanligt) så jag väntar snällt på att kryckan ska skicka alla sina bilder till mig. Vi bodde i ett as skabbigt Hostel med ett handfat som ramlade ur väggen, mögel överallt, barnhemssängar, groteskt kök med fett på alla väggar, men det var skitbilligt så äsch. Är sjukt trött, vi har dygnat i två dygn och spenderat en natt på flygplatsgolvet. Natten innan den spenderades hos en brittisk rocksttaaaar och i hyde park. Är man ung så är man.